I fredags var det ett år sedan Lena gick bort. Den dagen för ett år sedan var den värsta dagen hittills i mitt liv. Och nu när det gått ett år så har det verkligen inte blivit lättare, till viss del har det blivit svårare. Till en början var det helt overkligt, man fattade det inte riktigt. Eftersom hon legat på sjukhus till och från under mer än ett års tid så var det mer den känslan. Att hon låg kvar på sjukhuset. Men nu när det gått ett år, och man inte fått träffat henne så känns det tungt. Det finns ju så mycket man skulle vilja prata med henne om, men som man aldrig kommer kunna göra.
Dock kändes ettårsdagen inte så tung, mamma, pappa, jag och tjejerna var till minneslunden och tände ljus och lämnade rosor. På eftermiddagen kom dom andra systrarna med familjer och framåt kvällen kom Ulrika och sen kom även Magnus. Det blev en bra dag trots allt.
'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar