Begravning

Onsdagen den 22 juni var en sorgens dag, då var det svärfars begravning. Det känns så overkligt att det är just han som vi var där för att ta farväl till. För det är ju inte så det ska va. Han skulle ju leva och få vara make, pappa, svärfar, morfar och farfar många år till. Det är som prästen sa på Lenas begravning, tiden läker inga sår, men man lär sig leva med sorgen. Men det tar tid, man känner ju fortfarande stor saknad efter Lena, känslan kommer periodvis, och så kommer det väl vara. En puzzelbit som saknas.