I måndags när jag hämtade Johanna så märktes det att något var fel. Hon var lugn och låg. Det visade sig att hon hade ramlat och slagit handen/armen efter mellis. När vi kom hem så hade hon väldigt ont. Först provade jag ringa 1177 men efter ha suttit i kö i 10 min så gav jag upp och tog beslutet att åka till akuten med henne.
Lite väntetid var det men när vi väl kom in och läkaren kollat på handen så blev det en sväng till röntgen eftersom dom trodde den var bruten. Där var det nästan tomt med folk så vi kom in direkt men sen var det bara att vänta på resultatet, och bege sig till akuten igen för att invänta läkaren. Vid den här tiden började vi bli hungriga och trötta, men jag hade med lite kanelknäcke så Johanna kunde hålla humöret uppe. Väl inne hos läkaren igen så var det konstaterat fraktur i båda benen i underarmen. Så gips i tre veckor.
Totalt tog det tre timmar från det att vi kom in till akuten tills det att Johanna fått gipsad arm. Så det gick ju snabbt, men när man är där, med en åttaåring, utan mat i magen och skapligt rastlös så kändes det som hur länge som helst. Som tur var så tror jag att Johanna har hög smärttröskel så hon klagade inte en enda gång på att hon hade ont.
Nu när det gått fem dagar så har hon vant sig vid gipset, hon fixar det mesta med vänstern, hon har inte så ont utan det som är värst är att det kliar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar