Ett år sedan

I fredags var det ett år sedan Lena gick bort. Den dagen för ett år sedan var den värsta dagen hittills i mitt liv. Och nu när det gått ett år så har det verkligen inte blivit lättare, till viss del har det blivit svårare. Till en början var det helt overkligt, man fattade det inte riktigt. Eftersom hon legat på sjukhus till och från under mer än ett års tid så var det mer den känslan. Att hon låg kvar på sjukhuset. Men nu när det gått ett år, och man inte fått träffat henne så känns det tungt. Det finns ju så mycket man skulle vilja prata med henne om, men som man aldrig kommer kunna göra.

Dock kändes ettårsdagen inte så tung, mamma, pappa, jag och tjejerna var till minneslunden och tände ljus och lämnade rosor. På eftermiddagen kom dom andra systrarna med familjer och framåt kvällen kom Ulrika och sen kom även Magnus. Det blev en bra dag trots allt.

'

Nya tänder

Den magsjuka som Alexandra fick höll ju i sig i över en vecka. Men troligtvis var det inte magsjuka på slutet, eftersom vi upptäckte att en ny tand tittat fram. Och under den senaste veckan har fler ploppat upp som små svampar.

Bil på verkstad

Nu är det visst ett tag sedan jag skrev något. Bilen är numera på lagning, lika bra att lämna in den så dom kan kolla genom så inget gått sönder. Under tiden lånar jag mamma och pappas bil. Tidigast på torsdag får vi veta om den är klar. Då har den stått på verkstad i 1,5 vecka.

Bilen i diket

I morse gjorde jag något jag aldrig gjort förut, och hoppas aldrig behöva göra någon mer gång. Jag åkte i diket. Jag hade lämnat barnen hos dagmamma och var på väg in till stan. I Luddenbacken var det stopp, troligtvis hade någon åkt av vägen lite längre fram. Där orkade inte jag stå och vänta, så jag vände och tänkte ta vägen över Sörping istället. Men efter golfbanan är det en liten sväng, och där åkte bilen bara rakt fram. Riktigt läskig känsla att inte kunna göra något, och bara se hur diket närmade sig. Men jag klarade mig förutom att jag var chockad. Killen som åkte i bilen efter mig stannade och kollade så allt var ok, och så skjutsade han hem mig. Sen var det bara att ringa försäkringsbolaget och bärgaren. Kl 10 kom han och en halvtimme senare var bilen uppe, igång och killen kollade så det inte var några synliga skador under. Men allt hade ju gått så långsamt ner i diket, och det är ju lite mjukt, så bilen var ok, och kunde köras hem.

Väl hemma insåg jag att jag inte ville åka och hämta hem barnen med sommardäck, så jag bytte till vinterdäck, och gjorde det på en timme. Första gången jag bytte helt själv, så jag är stolt över att det gick så fort. Under tiden ringer Marina och meddelar att Alexandra hade kräkts, så när däcken var på var det bara att åka iväg och hämta hem barnen.Det var inte riktigt så jag hade planerat min torsdag men det blir ju inte alltid som man tänkt sig.

Minnesstund i Ringarums kyrka

I söndags var vi i Ringarums kyrka, det var minnesstund för dom avlidna. Det har snart gått ett år sedan Lena gick bort, men ändå är inte tårarna långt borta. Det känns som det kommer ta tid innan man vänjer sig vid att aldrig mer får träffa henne.

Det är fint på kyrkogårdarna under all helgon-helgen, många ljus som brinner. På minneslunden var det ljus överallt.

Halloween-häxa

I fredags fick Johanna vara utklädd till häxa, dock fick hon inte gå runt bland husen och "tigga" godis. Vi hade nämligen besök, vi hade bjudit hem Åsa och Anders på middag.

Det blev en lyckat trerätters. Kändes lite som Halv åtta hos mig. Först blev det kräftsoppa med vitlöksbröd, sen oxfilé med pepparsås och hasselbackspotatis och till efterrätt gjorde Johanna sina muffins och fick dekorera dom med hallon, blåbär och rosa grädde. Allt blev väldigt lyckat.