9 månaders väntan är slut

Nu är äntligen 9 månaders väntan slut. I tisdags kl 6 började jag känna av värkar, som blev mer och mer under dagen. Kl 14 började jag klocka dem. Vid kl 17 kom våra gäster, mamma, pappa, mina systrar med familjer, Åsa och Anders. Tanken var att vi skulle ha sett VHIF-IFK men Magnus och jag fick åka till BB istället. Dom andra var kvar, och Johanna följde med mamma och pappa hem senare under kvällen. För vid 17.30 åkte vi till förlossningen, skrevs in kl 18. Kl 21.48 föddes vår lilla dotter, 3015 gram och 48 cm.. Hela förloppet gick lite för fort så ett tag var dom oroliga för lilla tjejen, eftersom hon verkade bli stressad. Men efter ett blodprov så såg hennes värden bra ut (dom tog en liten bloddroppe från hjässan) och när hon väl hade sjunkit ner tillräckligt i bäckenet så var det bara att köra.

Måste säga att ena stunden var det det värsta jag varit med om, den smärtan, men som i nästa sekund omvandlas till den mest magiska händelsen, och smärtan var som bortblåst.Och hela kroppen bara stannar av, från att ha jobbat i 16 h mer eller mindre till att bara upphöra med allt arbete och sen få ta emot ett litet knyte på magen. Johanna föddes ju med planerat kejsarsnitt pga sätesbjudning. Nu i efterhand så säger jag nog som många andra, att vanlig förlossning är att föredra, trots den smärtan man känner. Vid ett kejsarsnitt är man mer begränsad en längre tid efteråt, man kan ju knappt resa sig från sängen.

Kl 1.30 blev vi flyttade till BB, ett dubbelrum, men som tur var så var jag ändå ensam. Magnus var kvar en timme sen åkte han hem, och jag var ensam kvar med den lille. Nu har jag ju mer vana med små barn, när jag fick Johanna hade jag ju knappt hållt i ett barn tidigare. Så det kändes rätt naturligt att Magnus åkte hem, men han kom ju tillbaka till kl 8 dagen därpå. Det blev inte många timmar sömn, kanske 2-3 h. Så man var ju rätt trött till och från på onsdagen.

Johanna hade följt med mamma och Lena till Linköping, Lena skulle läggas in för natten för behandling, så när mamma åkte hem åkte hon över Norrköping och släppte av Johanna vid sjukhuset, så hon kom och hämtade hem mig och lillasyster.

Det var skönt att få komma hem, även om det är rätt skönt att ligga på sjukhus och slippa laga mat. Men man känner sig mer fri när man är hemma. Johanna ville ju hålla i lillasyster direkt, så det var ju bara att hon fick göra det. Och hon är ju så stolt!

På torsdagen fick vi åka tillbaka till BB för att väga henne, dom vill ju hålla koll så vikten inte rasar allt för mycket, och åker man hem tidigt så får man helt enkelt åka tillbaka när dom vill kolla upp henne. Hennes vikt var nu 2855, det är ju helt ok att dom går ner 10% av födelsevikt så än så länge var det ingen fara.

På fredagen var det dags igen att åka till BB för PKU-test och läkarundersökning. Allt såg bra ut, och vikten hade vänt, nu vägde hon 2900. Så det var ju skönt.

Magnus och jag föredrar tumbarn, så hon har inte fått någon napp. Och det verkar inte vara några problem, hon söker upp sina små fingrar och tumme och nöjer sig med det. Hon sög på tummen väldigt snabbt efter förlossningen så vi hoppas på att hon finner det naturligt att snutta på tumme, eller pekfinger.

Denna säng har många generationer i Magnus släkt sovit i, tror Åsa var den första och sen har det bara fyllts på. Kläderna sydde dock Åsa till Johanna när hon föddes. Och lilltjejen verkar tycka det är skönt att sova i den, för nu har hon sovit bra i två nätter, jag har varit tvungen att väcka henne för att hon ska äta.