För ett år sedan var jag på BB på vändningsförsök. Tyvärr hade ingen sagt att man borde ha med sig någon, för den dagen är en av de värsta dagarna i mitt liv. Det var inte så att själva vändningsförsöket var jobbigt, det var bara det att det misslyckades som var det jobbiga. Eftersom graviditeten varit så lätt så kändes det som man blev snuvad på finalen. Försöket var över på 10 minuter, men lillstumpan hade bestämt sig, hon skulle sitta där hon satt. Och det kan man ju förstå, hur kul kan det vara att ligga upp och ner i en månad eller två? Men när allt fick sjunka in, och jag visste att det inte fanns annan utväg än kejsarsnitt så kändes det ändå bra när den stora dagen kom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar